Jag kunde inte stå och vänta och se på när sjukvården och försäkringskassan skulle låta tiden gå eftersom de inte kunde hitta en tid som passade för möte. Läkaren hade semester, sen kunde inte försäkringskassan osv.
Jag hade börjat fundera på att läsa på högskolan. Företagsekonomi gick på halvfart och det kändes som en bra början. Ett bra sätt att ta sig ut i lagom doser. Lite socialt varvat med egna studier. Samtidigt skulle jag känna att jag gjorde något värdefullt. Så blev det. Jag fick ta saken i egna händer.
Jag fick dessvärre inte några pengar från försäkringskassan även om läkaren hade ändrat sjukskrivningen till att endast omfatta 50 %.
Min man och jag kom fram till att det ändå var värt varenda förlorad krona. Jag skulle ta mig vidare utan någon annans hjälp! Jag var redo att hjälpa mig själv.
Det var ett suveränt bra val. Att studera var perfekt för mig i den situationen. Jag lyfte mig själv något enormt under perioden. Jag hade till och med redovisning i grupp inför övriga deltagare. Det hade jag inte trott några månader innan. Det var hemskt, men jag klarade det! Kanske att jag blev röd i ansiktet, men jag tror inte att någon annan förstod vilket känslokrig som pågick inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar