Första gången jag fick en känning av panikångest, så var jag ca 25 år och ute på promenad med min syster. Utan föraning började hjärtat slå snabbare, jag fick svårt att andas och det kändes som om jag höll på att svimma. Det kom snabbt och försvann lika snabbt. Jag blev väldigt rädd och undrade vad som höll på att hända. Sen dröjde det nog nästan ett år innan jag kände av det en andra gång.
Det var när jag började gå till en psykolog som jag började se orsakerna. Då hade jag haft återkommande panikångestattacker och kände att jag inte hanterade det själv.
I samtalen med psykologen förstod jag att jag hade burit på en tung ryggsäck under många år. I nästan 16 år. Jag har alltid haft svårt att prata om känslor och många tunga saker som har hänt i mitt liv har jag aldrig pratat av mig om. Till slut blev säcken full och allt kom i kapp mig. Detta samt att ljust i denna stund i mitt liv så var det väldigt stressigt. Kombinationen var utlösande för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar